Cassandra – stark som Pippi

I mitten av februari 2011 åkte Cassandra på en ordentlig förkylning med hög feber på 39 grader i fyra dagar, ont i kroppen och riktigt trött. Den sjätte dagen var allt som borta, men hon var trött. Efter sjukdomen var orken och energin som borta.

Fast det var -20 grader ute, fick hon aldrig de röda kinder som de övriga syskonen fick.

En månad gick och mellan personalen på dagis och mig, så orkade Cassandra inte rikligt med en 5-timmarsdag på dagis.

Jag bokade tid på vårdcentralen på onsdagen, där vi tog blodprover och kissprover. På eftermiddagen ringer läkaren och berättar att vi måste åka till akuten. Vi tänkte att de ville ta mera prover för t.ex. diabetes som finns i släkten, men väl på akuten blev det flera provtagningar och vi fick träffa läkarna.

Vi fick tid att komma till barnavdelningen torsdagen den 16 mars kl 9. Min man jobbade, så min bror fick hjälpa mig till sjukhuset. Där sitter jag med min bror och mina barn och då berättar läkarna att de misstänker att Cassandra har ALL. I mina tankar undrade jag: vad betyder det?

Cassandra har en slags cancer, säger läkaren. Min värd rasar. Jag sitter där utan min man, som har inte någon vetskap om vad ljust har hänt.

Doktorn ber mig nu att ringa till min man. Helt knäckt försöker man få ut ord och berätta att Cassandra har cancer. Han kommer upp till barnavdelningen och får då reda på att vi måste åka hem för att packa. Sedan väntar Onkologen på er efter lunch i Uppsala.

Hem, fixade barnvakt till våra två pojkar, så farmor passade dem under tiden vi var i Uppsala. På fredagsmorgon skulle Cassandra sövas ner för första gången och ta benmärgsprov för att se om det är cancer eller inte. Redan samma dag, den 17 mars kl 16,00, kommer läkaren och berättar att Cassandra har Blodcancer, ALL. Nu rasade verkligen värden, många tankar och frågor kom.

Kommer hon att dö och när, vad händer nu? Man blev arg, ledsen, man klandrar sig själv för detta. Men det är bar slumpen, säger läkaren.

Finns inte något vi föräldrar har kunnat gjort annorlunda?

På lördagen åkte vi hem, men var tvungna att vara tillbaka på söndag kväll. På måndagen så ska de operera in en port där cellgifterna ska gå in i kroppen.

Under tiden har man två underbara killar att tänka på, en som var 2½ år och en som var 7 månader gammal.

Hur ska detta gå ihop – vi var ju en vanlig Svensson familj? Och nu ska vi leva detta liv med mediciner och sjukhusbesök?

Vi mådde så otroligt dåligt under de första månaderna. Men att se Cassandra kämpa så hårt gjorde det lättare för oss föräldrar, hon är stark som Pippi.

Vi har begåvats med tre härliga, busiga, riktiga energiknippen till barn. De hör ihop lika väl som vi hör ihop som familj. En ständig oro som aldrig kommer försvinna.

Cassandra mår idag bra och alla elaka cancerceller är fortfarande borta. Lite mer än 1 år efter start med cellgifterna mår hon bra med mycket energi och bus. Lika så hennes älskade syskon William och Maximilliam.

Vårat motto är Lev Här och Nu, man vet inte vad som kommer härnäst.

Efter att haft lite otur med att hitta tider och allt som hör detta, fick vi en kanon dag med vår fotograf Izabelle Hesselberg. Barnen pratar fortfarande om henne och från att haft en jobbig förmiddag till en toppen eftermiddag tackar vi med stort TACK!

Tack snälla För allt Izabelle,

Min bloggsida heter http://daimbiten.blogspot.com/

Kram Linda med familj