Familjen Jernberg

Vi gjorde vår tredje Essence Vitae-fotografering hos familjen Jernberg i Avesta. Två barn med ett par megawatt i benen gjorde lekplatsen till en lämplig plats för bilderna. Pappa Lars har precis genomgått sin femte operation i Uppsala, läs mamma Saras beskrivning nedan. Vi hoppas nu att någon av tidningarna här i Västerås skriver om Essence Vitae så att vi kan hjälpa fler familjer som kanske inte känner till att vi finns här för att, utan ersättning, fotografera när en livshotande sjukdom drabbat en småbarnsfamilj.

VÅR BERÄTTELSE

Vår familj består av Lars 37 år, Sara 33 år, Signe 3 år samt Folke 1 år. Om jag skulle beskriva vårt liv och vardag så skulle jag säga att det är som alla småbarnsföräldrars liv fast med en stor skillnad vi lever i ovisshet och rädslan för att cancern ska komma tillbaka. Detta är vår berättelse.

Våren 2007 så kunde vi äntligen flytta in i vårt nyköpta radhus och planerna på att utöka familjen fanns där. Då kom chockbeskedet att Lars drabbats av testikelcancer och efter letande på internet var jag lite lugnare och absolut säker på att han skulle klara det. På hösten kom ett glatt besked vi skulle bli föräldrar till våren. April 08 skulle vårt första barn födas och Lars ville kolla upp varför han var så täppt och inte hade något luktsinne. När vi fick svaret så var det som ett slag i magen, det var cancer i bakre bihålorna. Så i feb 08 genomgår Lars en stor och omfattande operation som blev större än planerat, då tumören även växt upp genom skallbasen in i hjärnan. Operationen var lyckad och Lars fick komma hem efter en vecka på sjukhuset. Då började hoppet växa att vi tillsammans skulle få vara med när dottern föddes. Det blev komplikationer efter operationen och Lars blev inlagd och beordrat planläge för att muskeln de ersatte skallbenet med skulle få möjlighet att läka ihop. Under denna period bestämde vår dotter för att nu var det dags att komma ut. Så med en orolig Lars i telefon så föddes Signe. Sedan var det dags för efterbehandlingar som bestod av cellgifter samt strålning. Vi var på koller var tredje månad och allt såg bra ut tills en dag i januari -10 då röntgen visade en tumör stor som en tennisboll i vänster hjärnhalva. Operation igen och även denna gång var jag höggravid, nu med andra barnet. Även denna gång gick allt bra och Lars kunde vara med på förlossningen vilket var tur, eftersom Folke bestämde sig för att komma med fötterna först. Det blev ett akutkejsarsnitt och jag sövdes, så de första timmarna fick Lars sitta med Folke. Denna gång blev efterbehandlingen endast strålning. Mitt i sommaren -10 så hittade Lars en lite knöl på sidan av käken, den kollades upp och ännu en gång var det cancer, denna operation var mindre och bedömningen var att ingen efterbehandling var nödvändig då allt plockats bort vid operationen. Så livet fortsatte som vanligt med jobb och småbarn. Så nu denna sommar -11 började Lars få ont på sidan av käken igen, koller gjordes men läkarna hittade inget. När Lars sedan fick problem med att halva ansiktet blev förlamat, kollades det upp med biopsi och återigen var det cancer alltså det femte cancerbeskedet vi fått. Måndagen den 12 september opererades han, operationen tog 16 h men läkarna meddelade att det var en lyckad operation men att de fått återkonstruera nerver samt göra en hudtransplantation. Återigen svävar vi i okunskap om vad som ska hända, vi har tillsammans kämpat oss igen fem cancerbesked med påföljande operationer och efterbehandlingar. Vi ska fortsätta kämpa och behålla den glädje och kärlek vi har som familj, tillsammans kan och orkar vi gå genom detta igen. Vi kämpar på och håller tummarna för att detta är det sista cancerbeskedet vi får.