Söndag med Lowe

BODIL BERGMAN HUGHES:
Det var februari och det var söndag och det var dåligt väder.  Jag giller verkligen inte dåligt väder och känner mig naturligtvis riktig gnällig när jag pratar om det. Jag vet ju att för en del familjer är vädret ingenting man bryr sig om. Man har annat att oroa sig för. Om lite regn var det värsta som kunde hända…

Varken jag eller Hans hade träffat Lowes familj förut och för oss båda var det den första fotograferingen för Essence Vitae. Jag hade väntat och längtat och måste erkänna att jag kände en del (egen) press på mig att verkligen  få fina bilder som familjen kunde ha. Både kameran och jag var laddad. Och så kom vi då in i värmen och till en rivstart med tre glada pojkar och två fina föräldrar. Det var bara att hänga med! Bilderna tog sig själva och kärleken lät sig tacksamt fångas om och om igen i det svaga ljuset från februaridagen genom fönstren. Tack kära ni!  Tack för skratten, för samtalen och för kaffet. Det var dåligt väder när vi åkte också men det var inget jag brydde mig om. Jag hade något mycket roligare att tänka på.
Min söndag med Lowe.

HANS KROGH:
Det var med spänd förväntan och en rejäl dos nervositet som jag satte mig i bilen och styrde kosan mot Västerås. Min allra första fotografering för Essence Vitae! Bodil Bergman Hughes mötte upp och tillsammans åkte vi för att träffa och fotografera Loves Familj. Ögonblicket innan dörren öppnades fladdrade fjärilarna vilt i magen, men i samma ögonblick som dörren gled upp strömmade värmen ut och mötte oss. Vi möttes av en fullkomligt underbar familj, full av kärlek och positiv energi! Så fort jag såg in i Loves stora, blå ögon försvann alla tvivel. Bodil och jag greppade våra kameror och lät våra objektiv fånga och föreviga det vi såg och kände: kärlek, ömhet och livsglädje!
Mitt allra ödmjukaste tack till familjen för vi fick äran att föreviga detta!

LOWES MAMMA:

Lowe, vår  kämpe!

Lowe var på väg att bli torr och gick ofta utan blöja hemma efter förskolan.  Men den här kvällen i mitten på november kommer alltid att finnas i minnet. Dagen då allt förändrades. Det var den 8 november 2011. Det var när vi skulle sätta på Lowe blöja för natten som vi upptäckte en diffus svullnad på hans vänstra lår. Jag jämförde benet med höger ben och kände även efter och kunde då känna att vänster lår var hårt medans höger lår var mjukt, som det är på små barn. Alla tankar snurrade i huvudet, vad kan det här vara… Cancer fanns inte på kartan att han skulle ha samtidigt som något inom mig sa att det inte kunde vara så mycket annat. Samma kväll ringde vi till sjukvårdsupplysningen som direkt skickade oss till vårdcentralen. Vidare på vårdcentralen blev vi skickade till barnakuten för vidare undersökningar. De kunde inte göra mer än att boka in en akut tid morgonen därpå till röntgen, ultraljud och magnetröntgen av benet. Jag googlade en del under natten och kom själv fram till något som hette Rhabdomyosarkom, en form av cancertumör som sitter i mjukdelarna i kroppen. Efter magnetröntgen fick vi vänta hela dagen innan ett läkarteam med kuratorer, sköterskor och läkare kom och bekräftade vad vi misstänkt. Lowe har cancer, embryonalt rhabdomyosarkom lyder domen, en aggressiv form som växer fort.

Livet stannade av, vår lilla pigga och goa kille var sjuk i en livshotande sjukdom. Hur gick det här till? Så här skulle det inte bli… Kunde vår solstråle dö ifrån oss? Det gick inte att få in mentalt utan kom som en chock några dagar senare.
Hur berättar man något sådant här för de andra barnen i familjen att deras lillebror är sjuk? För far och morföräldrar, vänner, kollegor?? Allt är som i en dimma…

Livet kom in i en annan fas. Lowe som just börjat på dagis fick sluta där och byta miljön mot sjukhusvistelser om vartannat. Vi åkte till Karolinska sjukhuset för att ta biopsi prover på tumören. Därefter blev vi inlagda på Akademiska barnsjukhuset i Uppsala för att utreda om cancern var spridd eller inte. Det var en vecka med mycket ångest innan vi fick reda på tumören med största sannolikhet inte hade spritt sig. Man kunde inte operera bort tumören direkt då den var för stor ca 8*4*3 cm. Utan Lowe är tvungen att gå igenom ett tufft schema med högdos cytostatika var tredje vecka under 18 veckor för att krympa tumören innan det går att operera bort den. Vi fick information om vad som skulle hända, schema för hans cytostatika kurer och tidsplan för operation. Andra i samma situation sa till oss att det blir en vardag i allt elände vilket vi inte trodde till en början. Men nu är vi där, med vardag och nya rutiner. Sen Lowe fick cancer så har vi tillbringat den mesta tiden på sjukhus då han blir sjuk av behandlingen. Låga blodvärden, infektionskänslig och febertoppar är några av biverkningarna.  En annan biverkning är aptitlöshet och illamående. Det var och är jättejobbigt att se Lowe lida och kräkas flera gånger varje dygn till följd av cytostatikan. Men nu har vi hittat en kombination av olika antimetika (medicin mot illamående) som fungerar ok och så har Lowe fått en gastrostomi, en knapp på magen, inopererad så att vi kan sondmata honom när det behövs.

Det var tänkt att Lowe skulle opereras under vecka 7 men tumören var inte tillräckligt liten utan det behövdes tre kurer cytostatika till men nu är tumören äntligen borta. Vecka 14 skedde operationen. Man fick bort hela tumören men nu återstår provsvar på hur den ser ut. Därefter vet vi hur fortsättningen ser ut. Om allt ser bra ut så har han bara tre kurer kvar av sin högdos cytostatika. Det känns enormt skönt att vi har gjort mer än hälften av behandlingen men samtidigt lite skrämmande att inte veta vad som händer sen. Hur går det om tumören fortfarande är aktiv? Många frågor men få svar. Men hittills har behandlingen haft bra effekt.

Men mitt i allt detta elände så är Lowe en riktig solstråle, väldigt sällan ledsen.  Trots allt han går igenom med nålstickningar, blodtransfusioner, magnetröntgen och starka mediciner. Han charmar alla och får oss att ibland glömma bort allvaret med sjukdomen. Vi har fått en ny syn på livet och stressar inte på som tidigare.
Livet på sjukhus har blivit vardag och Lowe ser det inte som konstigt att vara där. När clownerna dyker upp så släpper han loss och showar järnet. Han ler med hela kroppen. Vår solstråle, vår prins, vårt älskade lilla barn! Alltid lika glad.
Vi har träffat helt fantastisk och underbar personal under den här tiden som varit, utan dem hade vi inte varit där vi är idag mentalt. Vi har en tro på framtiden att allt ska gå bra. Att det ordnar sig till det bästa. Så länge vi inte vet något annat så försöker vi ta till vara på varje dag och leva i nuet!

Lowe är vår starka kämpe!

Foto: Bergman Hughes Images & Photography by Krogh

LÄNK till inlägget med de första bilderna från dagen med Lowe

 

Och här är boken som familjen fick…

Linda Enströmmaj 5, 2012 - 4:39 e m

Superfina bilder!!!!!

[…] Detta är några smakprov från dagen. Senare kommer fler bilder och familjens historia.  Länk till nästa inlägg om Lowe – med familjens historia […]

Ett smakprov med Niklas och hans familj

En familj som utstrålar kärlek, värme och samhörighet. Det just vad familjen Müller är…

I mitten på april fick jag möjligheten att träffa denna  underbara familj som trots Niklas lungcancer lever livet i fulla drag.

Här är ett litet smakprov från deras fotografering.

Flera bilder kommer tillsammans med Niklas och familjens berättelse…

Tack för att jag fick vara med en dag och lära känna er underbara familj!

 

Linnea & Majas kamp


Det här är Linnea & Maja. Två av de mest fantastiska, inspirerande, livsglada och starkaste tjejerna jag träffat! De har världens härligaste skratt och de allra goaste kramarna. Och tillsammans med sina föräldrar har de gjort ett oerhört starkt intryck på mig! Vi träffades en solig och varm dag i mars där vi lekte, läste sagor, mös med kaninen Lakrits, blåste såpbubblor, njöt av solens sköna strålar och dansade disco till favoriten Erik Saade. Målet var att fånga de starka familjebanden och den enorma villkorslösa kärleken, och på något sätt kapsla in allt det goda för tid och evighet.

Jag ska lämna vidare ordet till tjejernas föräldrar och från hela mitt hjärta vill säger jag TACK! Tack för att ni är så fantastiska, så starka, så fulla av kärlek! Tack för att ni visat mig hur man lever i nuet, tar tillvara på alla det små stunderna som betyder så oerhört mycket och för att ni är sådana fina förebilder… ♥    /Anna


”Mitt i varma sommaren 2007 föddes våra underbara och efterlängtade tvillingflickor, Maja och Linnea. Vilken lycka det var och vad underbart att äntligen få bli en familj! Samma dag som vi blev inlagda på BB gick även vårt flyttlass från lägenheten till det lilla nyköpta radhuset. Tänk så bra det är att ha föräldrar som kan hjälpa och stötta. För inte hade vi tid att tänka på en flytt, vi skulle ju bli föräldrar. Åh, vilken lycka det har varit från dag ett att få vara Linnea och Majas föräldrar! Vår ambition var från början att vara hemma så länge som möjligt med tjejerna och försöka njuta av det nya och underbara. Vi passade på att resa och hitta på saker som vi och barnen gillade. Att ta tillvara på dagen har alltid varit viktigt för oss. Visst var det kämpigt ibland att vara förstagångsförälder till tvillingar, men åh, så härligt och mysigt det var. Förskolestarten hösten 2009 gick bra och vardagen kom även den in i bilden. Men aldrig att vi minns den som grå och tråkig, det fanns alltid nått att glädjas åt varje dag när man hade två små tjejer som alltid bjöd på nått kul! Våren 2010 fick vi dock börja känna på vad ”vabba” var för nått. Linnea var ofta förkyld med hosta och åt antibiotika ett par omgångar. Och under våren hittade vi även vårt drömhus som vi skulle flytta in i senare under hösten.

Efter en otroligt mysig sommar i Italien och på västkusten, och då vardagen åter började komma igång i augusti, hände det som skulle få vår värld att stanna. Linnea drabbas av något så ovanligt som en barnform av lungcancer, Pleruopulmonellt Blastom, PPB. En cancerform som endast ca 30 barn i världen insjuknar i per år och vårt barn är först i Sverige. Det visar sig senare även vara en ärftlig genmutation, DICER1, som är boven i dramat och att vi är tre generationer som bär på genen. Världen rasar samman för oss när läkarnas teori, som från början var en lekpärla i lungan, blev till att det var cancer. Varför händer detta oss och hur länge ska vi få ha Linnea hos oss och hur ska det gå för Maja var några av de väldigt många frågor som snurrade i huvudet. Det fanns cancer i hela Linneas högra lunga och det blev fullt pådrag direkt med syrgas, operation av portacat, intensiva cytostatikakurer, håravfall, illamående, infektioner, viktras, sond….

De första 6 veckorna bodde vi alla fyra i ett litet rum på Astrid Lindgrens barnonkolog Q84 och sov i tre sjukhussängar. Att det var trångt kvittade, för från första stund så kändes det så otroligt viktigt för oss att få vara tillsammans i den mån det gick för Linnea. Tjejerna skulle få vara tillsammans, inte ifrån varandra. Vi gjorde några tappra försök att få ihop det med dagis för Maja, men det gick inte. Det viktiga var inte dagis, det viktiga var bara att få fortsätta vara tillsammans och kämpa ihop. Det är vårt sätt att orka och att klara av det onormala liv som nu har blivit. Att få vara tillsammans på dagen, somna ihop på kvällen och vakna tillsammans på morgonen….  Och likaså att få fortsätta och skratta och njuta av varandra och den stund som är, trots oron och rädslan som ständigt hänger över oss. 

I slutet av november 2010 opereras tumören som blivit mindre ut från lungan. Det är en lång och fruktansvärd väntan. Tack och lov klarar Linnea operationen och återhämtningen över förväntan och hon är snabbt uppe på benen igen. Efter operationen mår hon bättre och kurerna efter operationen känns på nått sätt lite lättare eftersom hon inte åker på lika många infektioner och vi kan vara hemma mer. Lycka för Linnea är att få var hemma och leka med Maja. Att skratta och busa, och hitta på nått ”fiffilurigt”, det är skoj. Den bästa leken tycker Linnea är mamma, pappa och barn. Och på frågan om vad hon ska bli när hon blir stor, svarar hon alltid ”- Mamma, så klart”! Något som vi så innerligt hoppas att hon en dag ska få bli.

När vi under försommaren 2011 börjar ana slutet av behandlingarna, hälsar cancern på igen! Den här gången i hjärnan… Livet kraschar och vi inser att vi måste börja om, och det kommer nu att bli ännu tuffare. Under sommaren och hösten 2011 blir det nya stora operationer, mer cytostatika, 5 veckor med strålning och daglig sövning och en evighetslång stamcellstransplantation på B78 i Huddinge… Men Linnea klarar allt detta och vi får uppleva ytterligare en fin jul och ett nytt år tillsammans.


Efter att ha haft en förhållandevis lugn återhämtning hemma och när vi återigen tror att allt det vi gjort kan ha gått vägen, får Linnea i mars 2012 ett återfall i hjärnan och hon genomgår en tredje operation. Sorgligt nog går det bara mindre än en och en halv månad och man har i skrivande stund, april 2012, sett att cancern fortfarande är kvar i hjärnan och växer i väldig fart. Just nu är den fortsatta behandlingsplanen fortfarande under utformning. Men vi hoppas innerligt att den ska bota henne utan allt för många svåra biverkningar.

Vi har nu hållit på i över ett och ett halvt år och Linnea har fått sin livsdos med cytostatika, strålats, sövts över 50 gånger, stamcellstransplanterats, opererats i lunga och hjärna…. Men hon kämpar vidare. Lika glad och positiv som hon alltid har varit. Skinandes som solen och med en livsglädje som är enorm. Men hur orkar hon? frågar vi oss ofta. Vi tror att hon hämtar ork och kraft i leken och i skrattet tillsammans med sin älskade tvillingsyster och med sin stora familj och vänner. En annan viktig glädjekälla är förstås sjukhusets Lekterapi och allt vad de erbjuder när vi är inlagda och likaså sjukhusclownerna som bjuder oss alla fyra på många skratt.  På sjukhuset möter vi likaså många fina sköterskor och läkare som på sitt sätt i sin roll ger henne glädje och skratt. Och även många fina barn och föräldrar som även de kämpar mot cancern. En mycket minnesvärd och uppskattad aktivitet som blev genomförd under vintern i år, tack vare Min Stora Dag, var Linneas stora dag. Då blev det disco och lek tillsammans med Linneas och Majas gamla vänner. Vilken lycka det var att äntligen få träffa alla kompisar och dansa och leka på ett stort lekland!


Sjukdomen har tagit och tar med oss på en mycket lång och utmanande resa där det mesta prövas och utmanas. Men trots Linneas cancer och allt som har följt med den, så försöker vi att upprätthålla glädjen och lusten, och ta till vara på det fina och det som är bra idag! Att på något konstigt sätt försöka leva ”normalt” och göra ”normala” saker, även om orken nu börjar tryta och rädslan blir allt större. Barnen behöver oss och de behöver hopp och glädje. Varje stund är värdefull och viktig! Och så länge Linnea kämpar ska vi kämpa med henne. Något annat finns inte!

Ett stort tack till fotograf Anna Nilsson för att du med hjälp av dina fina bilder hjälper oss att minnas det som är viktigast, att leva i nuet och hoppas på morgondagen! Att samla på bra stunder att lägga i hjärtat, för att kunna plocka fram i svårare stunder. Tack för att vi fått vara med i detta projekt.

Likaså ett varmt tack till våra fantastiska familjer och vänner som på alla sätt och vis hjälper oss i kampen mot Linneas cancer. Tack för att ni finns!
/ Anette & Anders


Klicka HÄR för att bidra till Linnea & Majas barncancerfond  

Linnea och Majas mammaseptember 26, 2012 - 7:37 e m

Ett varmt tack för alla fina ord och till alla som följt vår resa!
Sorgligt nog lämnade vår lilla solstråle oss dagen före sin femårsdag (22/7-12)! Cancern envisades med att komma tillbaka och vägrade att släppa taget… Sorgen och saknaden är så stor och gör så ont! CARPE DIEM

Lotta & Janne Sturzenbeckerjuli 3, 2012 - 11:29 f m

Hej på er,
Vad fina ni är och vad glad jag blev över att ”hitta” er sida!
Vi tänker så mycket på er, har tyvärr blivit av med era nr då jag blev av med min telefon !
Hoppas ni får en härlig sommar och vi sänder all vår kärlek, styrka och energi till er !
Kram Lotta & Janne

Jenny Erikssonapril 28, 2012 - 7:39 f m

Åh, vilken tur Linnea har som har sådana starka föräldrar och en tvillingsyster som orkar kämpa med henne! Ni är fantastiska. Önskar er all lycka!
Jenny, tvillingmamma

Ebbaapril 25, 2012 - 11:24 f m

Tårarna rinner, ska hålla tummarna för att Linnea blir frisk!

Camillaapril 25, 2012 - 9:11 f m

Hennes och er inställning och styrka trots det ofattbara kommer göra mirakel, jag är säker på det. Alla tankar och kärlek till er/camilla, tvillingmamma

Annaapril 24, 2012 - 9:08 e m

♡♡♡♡ Skickar mina varmaste kramar och ljusaste strålar till er alla fyra

Mariaapril 24, 2012 - 8:35 e m

Tårarna rinner och jag är helt överväldigad av er berättelse och allt hemskt ni kämpar mot.
Helt fantastiska bilder på er familj och vilka underbara tjejer ni har och Linnea fullkomligt strålar av livsvilja. Hon ska bara klara det här.

Jag är själv tvillingmamma, flickan heter Linnea och vi skickar många kämparkramar till er.

Annaapril 24, 2012 - 7:31 e m

Vilka kämpar ni är hela familjen,fantastiska bilder.
Har själv tvillingtjejer som är födda mitt i sommaren 2007. Styrkekramar till er och jag håller tummarna att Linnea skall bli frisk.
Styrkekramar <3

Petraapril 24, 2012 - 9:51 f m

Vilken tjej! Vilken livsglädje. Åh vad jag håller tummarna för er.
Tårarna sprutar och jag tänker på hur orättvist livet är.
Kramar!

Jane Axlingapril 24, 2012 - 8:50 f m

Gråter så tårarna sprutar! <3 Är själv tvillingmamma och vet hur speciellt bandet mellan tvillingsyskon är. Jag håller alla tummar och tår för er familj och er söta lilla kämpe!

Jezzica Engberg-Anderssonapril 24, 2012 - 8:12 f m

Ville bara säga att jag tror ni kommer klara detta. Anledningen till att jag tror det lyser igenom i bilderna. Glädjen, lusten, nyfikenheten och den enorma värme och kärlek som utstrålas från er familj är en styrka som kan försätta berg, det finns forskning på detta. Njut av era små snäckor, lev och skapa varje dag som ni vill ha den och ge aldrig, aldrig någonsin upp hoppet. Jag tänker på er.
Crea Diem – Skapa dagen <3
Kram

Miaapril 23, 2012 - 11:47 e m

Åhhhh det är så förbannat, förjävligt, eländigt, hemskt, att någon, att en familj ska behöva uppleva sånt här!
VARFÖR!
Jag har precis varit med om liknande i nov gick allas finaste Elsa över till andra sidan……
Hemskt meningslöst…
Jag skickar ALL kärlek å styrka till er fina familj!!
Hoppet är det sista som överger en…
JAG HOPPAS!
Kramar!!!!

Fotograf MissJeniapril 23, 2012 - 11:05 e m

Åh vilken gripande berättelse. Jag hoppas innerligt att Linnea får bli frisk, vilken tur att hon har sin tvillingsyster och sin starka familj vid hennes sida. <3

Janeapril 23, 2012 - 10:18 e m

Åh. Ögon fyllda av tårar. Arga tårar över orättvisor och cancermonster. Men också rörda tårar av så mycket kärlek, livskraft och fantastiska bilder som fångar det. <3

Gänget bakom Essence Vitae – Jenny Puronne

Vi som jobbar i Essence Vitae vill gärna att ni underbara familjer där ute får reda på lite mer om oss och vilka vi är bakom kameran, när ni själva ger så mycket av er. Här presenterar vi Jenny Puronne, vår fotograf i Tyresö & Stockholm.

  • ·  Mål i livet

    Mitt personliga mål är att inte vara rädd och förverkliga drömmar. Att genomföra drömmar och se möjligheter istället för motgångar. Som fotograf vill jag förmedla den kärlek vi alla har inom oss och få människor att se att vi alla är lika när vi känner kärlek. Mitt största mål just nu är att fylla Globen med föreläsare, artister och bilder som ger människor redskap att förändra och skapa positiva tankar som hjälper oss när livet är svårare. Att se möjligheter i motgångar.
  • ·  Vad får dig att skratta
    Jag skrattar väldigt lätt. Och varje dag. Mycket får mig att skratta, men oftast är det mina kollegor som säger så roliga saker, det kan vara ett filmklipp på webben. Jag hittar ofta glädje. När jag är ledsen brukar jag se en film eller något som får mig på andra tankar och kan få mig att skratta om bara för en stund att känna mig lättare.
  • ·  Favoritfilm
    Älskar filmer, och minns ingen direkt favorit. Men filmer med skratt och kärlek och när man får gråta älskar jag. Titanic är en film som berörde mig. Nyckeln till Frihet, Leon. Disneyfilmer ger mig också skratt och gråt.
  • ·  Vad gjorde du för 10 år sedan
    Då startade jag mitt egna företag och vågade säga upp mig på mitt gamla företag. Det var läskigt men det gick!
  • ·  Livets sorgligaste stunder du haft?

När någon går bort är tungt. Först i livet husdjuren, sen min bästa vän som dog i akut Leukemi endast 24 år gammal. När min mormor fick Alzheimer så sörjde jag henne i flera år innan hon dog. Hon dog på något sätt innan och hon var så nära mig. En person med mycket kärlek och porisitvitet.

  • ·  Dagens ros
    Till Eva som börjat jobba hos oss. Hon gör det där lilla extra som hon inte ens behöver. Som att göra luncher varje dag och servera oss.
  • ·  Dagens ris
    Till människor som inte kan förlåta, de förlåter inte sig själva.
  • ·  Dagens citat
    Det du gör för andra får du tillbaka

 

  • ·  Vem vill du träffa
    Mina barn som jag bara har varannan vecka
  • ·  Tre dåliga dåååååliga vanor
    Plockar inte undan efter mig, avbryter i samtal, skruvar inte åt korkar
  • ·  Tre saker du gärna gör
    Umgås med familj och sambo, Facebookar, Ser på film
  • ·  Vad gjorde du för 5 år sedan
    Opererade min magsäck så att den blev mindre, vilket gjorde mig nästan 50 kg lättare
  • ·  Vad är viktigt för dig
    Att andra runt mig mår bra och att jag också gör det.
  • ·  Nämn dig själv i en mening
    Postitiv tjej som har lätt till skratt.
  • Hur skulle någon annan nämna dig i en mening.
    Positiv tjej som pratar mycket… haha
  • Favoritdoft
    Friska rena dofter, Issi Miyake?
  • Favoritsemester?Hittils alltid Thailand. Älskar det landet
  • Vem pratade du sist i telefon med?
    En kund som bokade en porträttfotografering till sitt företag
  • Vilken kändis är du hemligt förälskad i?
    Ingen som vuxen, har inte blivit hemligt förälskad i kändisar sen jag var tonåring
  • Vad skulle du vilja vara riktigt bra på?
    Springa, klättra och ha bättre kroppskontroll
  • Vilken superkraft skulle du vilja ha?
    Helt klart att kunna flyga eller att tänka mig från en plats till en annan. Drömmen är att resa i tiden!
  • Har du någon dålig vana?
    Ja… ;)
  • Vilken radiokanal lyssnar du helst på?
    Radio 107.5 med dansmusik. Den gör mig glad och jag vill röra mig till musiken.
  • Favoritårstid?
    Försommaren
  • Landet eller stan?
    Både och, men mest landet.
  • Har du någon tatuering?
    Nej, för att jag inte kan välja motiv.
  • Lyckligaste stunderna?
    När jag känner glädje att bara vara i mig själv. När jag känner mig kär i livet självt och har tagit hand om mig själv. När alla mår bra och är lyckliga runt mig och när jag skrattar med mina barn.
  • Största utmaningarna?
    Min största utmaning är om jag kan fylla Globen med kärlek om det blir en verklighet.
  • Häftigaste resan?
    Gambia när jag var 23 har nog givit ett stort intryck på många plan.
  • Vad värderar du högst i livet?
    Mina barn och att få vara frisk och må bra
  • Framtidsvisioner?
    Ja, att få visa världen kärlek med hjälp av mina och andras bilder.
  • Familj?
    Frånskild 2011 efter 21 år tillsammans. Nu sambo. Bor varannan vecka med mina barn som är en flicka-99 och en pojke-06
  • Vad är lycka?
    Lycka är när man känner kärlek i sig själv och inte genom andra. Att vara fylld av energi och glädje att det känns som man lyser som en stor lampa för hela världen. Det har jag känt ett par gånger men är inte ett konstant tillstånd. Vi behöver alla tillstånd för att glädjas när det är som bäst
  • Livets underbaraste stunder du haft?
    När jag födde mina barn, när jag lyckas med något jag inte trodde gick.
  • Om du inte vore fotograf vad hade du gjort gör då?
    Hjälpa andra människor, kanske varit psykolog eller livscoach. Eller reklamtecknare, konstnär?

Mina barn, Matilda och Adam

Sneak peek… Prinsessorna på Öströö

En solig dag i mars fick jag förmånen att tillbringa med Familjen Anding utanför Varberg.
Deras dotter Lilly 2 år behandlas mot leukemi och är ett sprudlande energiknippe. Tillsammans med systrarna Louisa, Junis, pappa Kristian och mamma Julia fick jag lära mig leka med Kappla, kasta pinnar i sjön och allt möjligt annat bus. Detta är en liten förhandstitt på våran dag :-)

Tack för att jag fick spendera en helt underbar dag med er!

 

 

 

 

 

Giselamaj 28, 2012 - 2:01 e m

Åh, vilka fina prinsessor!! Kanonfina bilder!

Giselamaj 28, 2012 - 1:47 e m

Åh, vilka fina prinsessor!!

Fridamaj 3, 2012 - 8:30 e m

Världens finaste tjejer! Stor kram till hela er underbara familj! Frida, Oliver och Elin. <3

Johannaapril 16, 2012 - 6:04 e m

Vilka fina tjejer Ni har :)och en storasyster som är mån om sin lillasyster :)
kram Johanna