FOTO: PETRA HALL
SKELLEFTEÅ Petra Hall är en av fotograferna i Essence Vitae-projektet. När hon hörde talas om det kände hon direkt att det var något för henne.
Petra Hall mötte grundaren av Essence Vitae, fotoprojektet som hjälper sjukdomsdrabbade familjer, av en slump.
- Jag träffade Juliana i Nashville av alla ställen, vi var båda på en konferens för bröllopsfotografer och har hållit kontakten sedan dess, berättar hon.
Petra Hall bor i Piteå. Förutom Essence Vitae fotograferar hon även bröllop och översätter böcker. När hon hörde talas om Essence Vitae ville hon bli en del av det.
- Det är ett projekt som ger mig hoppet om mänskligheten tillbaka på något vis. Vårt samhälle i dag är så hårt och det verkar som om alla bara skiter i allt och sköter sig själva. Här får vi möjlighet att visa att människan är i grunden god, det är hoppgivande.
Känns det någonsin svårt att möta de sjukdomsdrabbade familjerna?
- Inte ännu. Jag tror det blir svårare när jag träffar familjer med barn som är sjuka. Jag blev själv sjuk som barn och vet vilken rädsla det kan vara med allt främmande som har med sjukhus att göra, då tror jag det blir svårt att hålla tårarna tillbaka.
FAKTA: ESSENCE VITAE
- Essence vitae är ett projekt som startades av fotografen Juliana Wiklund. Det består av flera fotografer landet över och riktar sig till familjer med små barn där någon av medlemmarna drabbats av en livshotande sjukdom.
- Petra Hall fotograferar familjer som bor i norra delen av landet.
- Vitae är ”livet” på latin och essence översätter de till ”det som är viktigt”, det vill säga – ”det viktigaste i livet”.
- Familjer som drabbats kan höra av sig till Essence Vitae och berätta om sin situation. Fotograferingen är kostnadsfri och familjen får sina högupplösta bilder på en skiva.
- Lina Linder och hennes familj blev fotograferade av Petra Hall. Det var Linas syster som hittade det och skickade in en förfrågan.
- Andra fotografer som vill hjälpa till med projektet är välkomna att höra av sig. Arbetet sker ideellt.
FOTO: PETRA HALL
SKELLEFTEÅ Lina Linder beskriver sig själv som en lyckligt gift trebarnsmor, men hennes liv kantas också av en ständig värk. I somras fick hon veta att hon har kronisk blodcancer.
– Jag hoppas det ska bli bra, men det är ingen som vet, säger hon.
Lina Linder, 35 år, drömmer om att vakna en morgon och vara smärtfri. Tillsammans med maken Stefan har hon barnen Melwin, 9, Elliot, 6, och Milton, 3. På grund av kronisk blodcancer lider hon av en ständig värk i kroppen. Det började när hon var gravid med yngsta sonen. Hon hoppades att ryggsmärtorna skulle gå över när förlossningen var klar, istället blev de bara värre.
- Prover togs och man upptäckte att jag hade något i blodet som jag inte borde ha, något som kallades för m-komponent, förklarar Lina.
Vissa kan ha det passivt under en hel livstid, men det är också vanligt att det utvecklas till myelom – en kronisk cancer i benmärgen – vid 70-årsåldern. Inte vid nyss fyllda 35. Lina fick åka på tremånaderskontroller för blodprov. Smärtorna var kraftiga, en behandling i Stockholm minskade den konstanta huvudvärken och nacksmärtorna men ryggvärken bestod.
Åren gick. I somras började hennes revben göra ont, bäckenet krånglade och ryggen blev om möjligt ännu sämre.
- Det var som att jag kände på mig att något var fel, riktigt fel. Jag sa till min make, ”det känns som om mina revben är av, men det kan de ju inte vara, jag har ju inte gjort något”. Jag sa även att, ”det känns som att jag har cancer i revbenen, som att det är en klump runt dem”.
Tremånaderskontrollen visade att hennes misstankar om att något var fel stämde.
I juli åkte hon in till sjukhuset. Linas skelett var hårt angripet, bäckenet var uppluckrat och flera av revbenen var brutna. Det fanns ett hål i ena skulderbladet och ett annat i armens skelett, ryggskelettet var också hårt angripet. Hon var uttorkad och undernärd.
Läkarna ville böja med cytostatikabehandling. Cytostatika är samlingsnamnet på ett flertal läkemedel som skadar tumörcellerna och hindrar dem att dela sig, bli ännu fler. Baksidan är att det även skadar de friska cellerna.
-Nu väntar hårdare prövningar med starkare cytostatika och benmärgstransplantation i Umeå.
Lina berättar att den värsta prövningen kommer bli att vara utan barnen i en månad när hon ligger i isoleringsrum. Därför gläds hon åt fotografierna på familjen (se artikel bredvid), de som togs en solig höstdag.
- Jag kommer kämpa mig igenom detta, säger Lina. Stärkt av min tjuriga personlighet och av min kärlek till min familj och mina nära och kära.
by essencevitae
no comments