Sara

Saras berettelse.

När livet stannade…

I dag den 29 november så är det precis ett år sedan jag klev in på vårdcentralen för att kolla upp ett eksem som jag fått på foten. Läkaren misstänkte allergi och tog blodprover som jag skulle få svar på inom 1 vecka. Jag promenerade hem med Noah 2 månader sovande i vagnen och hämtade på eftermiddagen hem Maya från Förskolan och Julia från skolan. Mamma kom förbi för att passa barnen en timme medan jag var på bilskolan. Det var en vanlig dag fram tills mobilen ringde. Det var från vårdcentralen, läkaren på andra sidan luren säger med allvarlig röst att mina prover inte alls är bra, att jag direkt ska åka till akuten, hon säger att det kan röra sig om en allvarlig blodsjukdom. Helt plötsligt var det inte längre en vanlig dag.

essence vitae, fotograf brigitte grenfeldt

Min man Daniel och jag åker in till Södersjukhuset i Stockholm där vi blir sittande i timmar utan att få veta något. Tillslut bestämmer vi oss för att Daniel ska åka hem till barnen, Noah var ju bara två månader och sköterskan sa att det komma att dröja många timmar till. En halvtimme senare fick jag komma in på ett rum. En hematolog kommer in och undersöker mig och frågar om blödningar, blåmärken mm. Tillslut halv tolv på natten så sätter han sig på huk där i det kala akutrummet och säger att om det är som han tror så har jag leukemi. 27 år gammal och nybliven 3 barns mamma, det här händer inte. Tiden stannade, läkaren pratade men allt var otydligt och suddigt. Daniel, jag behövde Daniel.

essence vitae, fotograf brigitte grenfeldt

Två dagar senare kom diagnosen Akut Myeolisk Leukemi. Flyttades till KS i Solna där en cvk opererades in och den 3 december började cellgiftsbehandlingen. Sen kom de nästa 5 månaderna att bestå av behandlingar, infektioner, akuten besök, långa perioder i från barnen, blodtransfusioner och väldigt mycket rädsla.

I april var jag färdigbehandlad och min cvk togs bort. Från ständig övervakning så lämnade jag nu prover på vårdcentralen var tredje vecka.

Nu skulle vi hitta tillbaka till livet, vilket visade sig bli en jätte utmaning. Men tackvarde våra fantastiska barn så fortsatte livet att snurra och man kunde inte dra täcket över huvudet. Det har varit min stora räddning.

Jag var en så kallad lågrisk patient för återfall men vi kämpade med oron om att leukemin skulle drabba oss igen. På något sätt så kändes det som jag försökte klämma ihop så mycket som möjligt tills återfallet. Vi gjorde en resa till Turkiet tillsammans, jag åkte på rehabilitering och vi försökte njuta av sommaren tillsammans med nära och kära.

Sakta började vi närma oss en ny vardag. Daniel började jobba och jag återgick till mammaledighet och planerade för att börja jobba till våren.

essence vitae, fotograf brigitte grenfeldt

Men i oktober hände det som inte fick hända, återfallet. Åter igen faller vi ner i ett famlande mörker . Framför allt dras vi in i denna oumbärliga väntan. Och jag känner förstås en stor vanmakt att mina barn och vi ska behöva gå igenom det här igen. Som min dotter sa ”nu vet vi hur jobbigt det är”.

Nu har första cellgiftskuren verkat bra och jag ligger inne för kur nr 2. Man har börjat förbereda för en stamcellstransplantation i januari. Som tur är så passar min fina lillebror som donator.

Ingen kan idag säga hur denna resa kommer att sluta, men en sak är säker att tackvarde min fantastiska familj och fina vänner så blir denna resa betydligt mycket mer glädjefylld. Men i slutändan kommer det handla om tur eller otur. Men ingen kämpar ensam och att få vara en del av det får mig att känna stor tacksamhet!

Tack till Brigitte Grenfeldt och Essence Vitae som gav oss möjligheten att fånga den kärlek och verklighet vi är mitt uppe i.

När livet stannade…

/Sara

essence vitae, fotograf brigitte grenfeldt

Som en del av projektet så får Sara även en designad fotobok med hennes bilder, sponsrad av fotobok.com. Den kan ni även få ser här som en digital kopia.

Emma Willbladdecember 27, 2012 - 2:13 e m

Det finns en del saker som skapades i onödan, onödiga, jobbiga och helt värdelösa saker och ting, tex fästingar och CANCER! Varför finns det fästingar? Och varför finns cancer!?
Varför finns sjukdom?

När man får barn ser man livet helt annorlunda, jag uppskattar mitt liv och jag ser runt om kring mig hur skört det är…

Nu måste du kämpa Sara!!! Kämpa för dig, dina barn, Daniel och alla runt dig! Du. Klarar det här! Och här kommer en stor näve possitiv energi och ett stort lass kämparglöd! Du fixar det här! Man blir inte tilldelad mer än vad man klarar av!

Stor kram från oss! Emma, Debbie, Vidar och alla hundar! Debbie hälsar också att hon blev jätte fin i sina kläder!!! <3

Maria Thyrsson Ädeldecember 20, 2012 - 10:17 f m

Blir oerhört berörd av det du skriver, skulle vilja ge dig en varm kram! Härlig familj du har omkring dig! Tänker på dig Sara och de dina!! Mia

Anna Griffithsdecember 16, 2012 - 10:17 e m

Hej Sara. Vi saknar ditt härliga leende på förskolan. Vad fint att jag fick se det genom alla kärleksfulla bilder på dig och din familj. Håller tummarna för dig och framtiden. Amy, Jack, Felix och Andy hälsar också.

Berit Steendecember 15, 2012 - 12:11 f m

Hej Sara! Har tänkt på dig! Vilka fina bilder! Håller alla tummar för er! Kram.

Berit (Emmy och Claras mormor)

Jenny Mahlbergdecember 11, 2012 - 4:08 e m

Så fina bilder! Starkt av dig att dela med dig av din resa.
Jag fick samma diagnos i Mars 2010. Gick igenom fyra cellgiftsbehandlingar och en benmärgstransplantation. Fick stamceller av min storebror.
Idag mår jag bra och har återtagit den mesta kontrollen över mitt liv. Rädslan för återfall finns där hela tiden och minsta lilla avvikande grej får paniken att slå till med full kraft.
Förstår dina tankar om banen och familjen fullt ut.
Stor kram till dig!!!

Lindadecember 11, 2012 - 4:06 e m

Hej Jag är mamma till en Cassandra med All och för henne går det bra och då vill jag skicka en stor kram till dig och din familj.

Vinn över denna cancer

Caroladecember 11, 2012 - 2:52 e m

Så starkt av dig Sara att dela med dig av din cancerresa!

Min svägerska fick samma diagnos i mars 2010och fick stamceller från min man samma höst.
Nu mår hon bra och har återgått till arbetslivet.
Men rädslan för att få ett återfall är nått hon och henns närstående får leva med…

Om du vill läsa om hennes resa och liv idag kolla här:
http://youaremyworld.bloggplatsen.se

Hon hade stort stöd av föreningen Ungcancer, hoppas du har fått samma stöd!

Styrkekramar Carola

Karolinadecember 11, 2012 - 11:58 f m

Sara – jag blir så berörd av dina ord och att se de vackra bilderna på dig och din fina familj!!

Jag tror på dig, på er, på kärleken, på livet, på att mirakel kan ske!! Sluta aldrig hoppas!! Du klarar detta!! KRAMAR

Ulrika Nitzdecember 11, 2012 - 11:48 f m

Hej Sara och din fina fina familj!
Vi tänker på er och vill att du snart kan komma och bli lite ompysslad!

//Hälsningar
Ulrika (Viktors mamma)

Pernilla Anderssondecember 11, 2012 - 10:01 f m

Hej Sara ! Här kommer några rader från Alexandras och Adrians (Igelkotten) mamma. Kämpa på , håller alla tummarna för dig !!!! Kram

Carrodecember 11, 2012 - 8:59 f m

Finner inga ord Sara. Känner inte dig personligen men har ju jobbat på Björken och känner din mamma. Ni alla är starka som orkar ta er igenom den här skiten. Kan bara säga kämpa på. Många kramar

Dennis Bielefeldtdecember 11, 2012 - 12:28 f m

Inspirerande läsning. Upp med hakan o fortsätt kämpa, du tar dig igenom det här o blir starkare utav det.

Krya på dig!

Kram Dennis 9B Söderbymalmsskolan

Your email is never published or shared. Required fields are marked *

*

*