vår filosofi

Essence Vitae är ett projekt, startat av fotografer, för familjer med små barn där en av familjemedlemmarna drabbats av en livshotande sjukdom.

Här har ni några frågor vi har svarat åt olika tidningar igenom åren:

När startade ni Essence Vitae?

Fröet till idén började växa när jag (Juliana) fotograferade en mamma som var väldigt sjuk i cancer år 2003. Mamman var en kompis till en av mina bästa vänner och det var den vännen som hade kontaktat mig och beställt en fotografering. Jag, som var gravid i åttonde månad, hade ingen aning hur fotograferingen skulle gå till, men en sak var jag säker på: jag ville koncentrera mig på den kärlek som fanns i familjen och glädjen av att vara med barnet. Även om fotografering var svår så gick den jättebra och bilderna blev otroligt varma och kärleksfulla. En månad efter fotograferingen gick tyvärr mamman bort, men familjen kontaktade mig och berättade om den otroliga glädjen de hade av att bilderna fanns. Bilderna hjälpte dem att orka med att mamman var borta och att bilderna var den största skatten den lilla bebisen kunde ha fått.

Lite längre fram, 2008, läste jag ett reportage om en underbart positiv familj som varje dag kämpade med glädje och kärlek trots sin dotters hemska livshotande sjukdom. Jag blev otroligt berörd, kontaktade familjen och våren 2009 åkte jag till Dalarna för att träffa dessa underbara människor. När jag mötte dem lärde jag mig om den stora kraften kärlek och glädje kan ha som palliativ behandling vid en så hemsk sjukdom. Det var då jag bestämde mig för att börja hjälpa familjerna på riktig!

Jag började kontakta olika familjer jag läste om på olika bloggar och erbjuda mina tjänster som fotograf. ”Jag tycker att ni är otroliga människor och vill gärna bjuda på en fotografering om ni vill och orkar”, sa jag. Familjerna tyckte att det lät som en underbar idé och jag åkte över hela Sverige och fotograferade dessa fantastiska människor. I samband med mina blogginlägg, blev intresset stort även bland mina fotografkollegor. De ville också vara med och bidra med sina kunskaper.

Det var nu det blev dags att skapa ett namn till idén och en hemsida! Sedan 2009 har projektet bara vuxit och vuxit, vi är enormt glada att vi alla kan jobba med något som vi verkligen tror på och tycker är helt underbart!

 

Vad betyder Essence Vitae?

Essence Vitae är ett uttryck som vi själva har skapat, just för detta projekt. Vitae betyder ”livet” på latin och essence översätter vi till ”det som är viktigt”, vilket då blir: Det viktigaste i livet.

 

Hur många fotografer finns det med i projektet?

Vi är just nu ett 50-tal fotografer som jobbar i Sverige direkt mot familjerna, och ett tio-tal som står i bakgrunden som stöd och hjälper med att designa böcker, kontakta pressen, osv.

 

Varför vill fotograferna göra detta?

Alla som fotograferar åt Essence Vitae tror att det finns en otroligt styrka i kärleksfulla och glada bilder. Den palliativa styrkan av en kärleksbild är enormt stor.

Är man mitt i en svår behandling, kan bilderna fungera som något man kan titta på när man håller på att tappa hoppet att allt ska bli bra.

Ligger man på sjukhuset, kan man ha bilderna bredvid sig i sängen för att inte sakna sin familj så mycket.

Inträffar det värsta och den familjemedlem vi har fotograferat går bort, har familjen en stark dokumentation av hur deras liv var innan familjemedlemmen gick bort.

Små barn som förlorar sina föräldrar har svårt att komma ihåg hur sina föräldrar såg ut och hur mycket de älskade sina barn. Bilderna blir därför en oerhört viktigt påminnelsen av hur föräldern såg ut och hur mycket han/hon älskade sitt barn.

Alla som är med i gruppen säger sig önska att få precis vad vi erbjuder om de skulle drabbats av något liknande. Så vi gör bara det vi själva skulle ha velat ha.

Oavsett hur det slutar tror vi det är viktigt att kunna gå tillbaka och minnas det som hänt på ett positivt sätt, med hjälp av bilderna.

 

Vem kan vara med som fotograf?

Att bemöta familjerna på ett respektfullt sätt och koncentrera sig på kärleken och glädjen när man vet vilken stor sorg som ligger bakom våra familjers öde är inte ett lätt uppgift. Det är därför inte vilken fotograf som helst som kan bli accepterad som en Essence Vitae-fotograf. Fotografen måste vara verksam som fotograf, ha sitt eget företag och ha en stor erfarenhet av barn- och familjfotograferingar.
Hur har tillströmningen av fotografer varit?

Vi har många kompetenta fotografer och vi täcker in en stor del av Sverige. Men vi har behov av fler fotografer, främst i Norrland. Vill man som fotograf vara med i Essence Vitae kan man skicka in en ansökan till oss.

Vad kostar fotograferingen och vad får de som fotograferas?

Fotograferingen är helt gratis, då varje fotograf ”sponsrar” projektet med att bjuda på sin tid, talang och fotografens bildrättigheter. Familjerna får de bästa bilderna på CD som bearbetade digitala filer, så att de kan printa ut hur många kopior de vill, utan att behöva kontakta oss fotografer. Essence Vitae är också lyckligt lottade att ha två sponsorer som bjuder på en superfin fotobok och en tavla med familjens favoritbild! Eftersom vi jobbar med de främsta barnfotograferna i Sverige, är värdet av en sådan här fotografering, med fotobok och tavla, omkring 10 000:-.

Varför måste familjerna skriva på en modellrelease?

Vi har tagit fram en modellrelease som är anpassad för vårt projekt, detta för att familjerna ska känna sig trygga med att dem får vad vi lovar, utan kostnad. Det är även valfritt att synas på vår blogg och annan marknadsföring för Essence Vitae, vilket också står i modelreleasen. Detta kryssar i så fall familjerna i. Vi gör detta för familjerna, inte för oss själva, så därför är modelreleasen bra att skriva på så att det inte uppkommer några missförstånd.

Varför publicerar ni bilderna på bloggen med en berättelse från familjerna?

Många familjer med sjuka familjemeddlemar kollar på vår blogg. Vi tror att, genom att visa hur andra har det, och berätta om hur de kan leva med en sådan hemskt sjukdom, kan vi hjälpa dessa familjer att orka med sina egna problem. Detta är något som familjerna själva väljer om dem vill medverka med. Vill man inte synas på bloggen så behöver man inte, vi fotar er ändå!

En utställning och en bok. Varför skulle familjerna vara med på det?

En bok och en utställning som visar kärlek och positivism när det värsta inträffar, skulle vara en stor hjälp för familjer som precis har fått ett liknande hemskt besked, eller för de som kämpar på att orka med sin egen sorg. Vi hoppas kunna visa genom en bok och en utställning att det är okej att vara glad, att det är okej att må bra, trots eländet. Vi hoppas kunna visa att kärlek, glädje och en positiv inställning inför livet är den bästa palliativ medicin man kan ha!

 

Varför fotograferar ni bara familjer med små barn?

Vi fotograferar bara familjer med små barn därför att vi tycker att det måste vara bland det värsta i livet som kan hända, att förlora sina föräldrar när man är liten, eller att förlora sitt barn medan de fortfarande är så små.

 

På vilket sätt är en fotodokumentation viktig för familjerna?

Den är viktig för att minnas livet som det var just här och nu. I vardagen, när man myser i soffan, eller när man är ute i parken och går en promenad, eller när man käkar varmkorv vid närmaste gatukök. Vi har alla bilder på oss när vi är uppklädda och ler inför fotografen, men våra bilder fångar den äkta glädjen och kärleken som finns i familjen. Så bilderna kommer att vara en påminnelse om att trots sjukdom så finns det också glädje, respekt och kärlek. Och vi tror att med den typen av bilder så kommer minnena av en bortgången familjemedlem att kännas mer äkta.

Hur har familjerna som varit med upplevt det?

Vi har fått idel lovord och positiva reaktioner från våra familjer. De blir uppiggade av att vi är där och gör det hela till en lek i den mån det går. Vi pratar inte så mycket om sjukdomen när vi fotar, utan vi koncentrerar oss på familjen, närheten, kärleken och glädjen, vilket gör att fotograferingen blir en positiv upplevelse.

Hur många familjer har hört av sig? Varför är det inte fler, tror ni? Hur många familjer har ni fotograferat?

Närmare 100 familjer har nu förevigats. Anledningen till varför det inte är mer är nog flera orsaker. Dels så har vi inte kunnat nå ut till alla på grund av att vi är ideella och därför inte kan bekosta trycksaker och annat för att kunna visa upp oss på olika sjukhus över hela landet. Men också för att vissa kanske inte vill bli fotade när de är riktigt sjuka, för att många tror att man måste ”se bra ut” på bild. Men vi dokumenterar ju en bit av deras vardag, så man behöver bara vara den person som ens familj älskar.

 

Jag vill gärna hjälpa till. Vad kan jag göra?

Alla kan hjälpa oss att sprida ordet om projektet. Skriv om oss på din Facebook sida, be de familjer ni känner som passar vår profil att kontakta oss. Kontakta sponsorer som du tror kan hjälpa oss på något sätt. Nu kan du även hämta ett informationsblad här och själv skriva ut och dela ut till alla där du bor.

 

Hur kan jag komma i kontakt med er? Hur kan jag förmedla min familj eller någon annans familj till er?

Om du tror att vi kan hjälpa dig eller någon närstående till dig, skicka ett mail till oss och berätta om din/er situation. Beskriv hur och varför du tror att våra bilder kan hjälpa dig, så kommer vi att kontakta dig. Har du någon närstående som du tror skulle vilja blir fotograferade av oss, så tipsa gärna om oss till den familjen.

 

En stor kram!

Juliana Wiklund
Projektansvarig fotograf

och

Linda Svensson, Kommunikatör

 

Age saw two quiet children
Go loving by at twilight,
He knew not whether homeward,
Or outward from the village,
Or (chimes were ringing) churchward,
He waited, (they were strangers)
Till they were out of hearing
To bid them both be happy.
‘Be happy, happy, happy,
And seize the day of pleasure.’
The age-long theme is Age’s.
‘Twas Age imposed on poems
Their gather-roses burden
To warn against the danger
That overtaken lovers
From being overflooded
With happiness should have it.
And yet not know they have it.
But bid life seize the present?
It lives less in the present
Than in the future always,
And less in both together
Than in the past.
The present is too much for the senses,
Too crowding, too confusing-
Too present to imagine.
Robert Frost