JULIANA WIKLUND
Hela Sverige
Allt började för några år sedan, när en god vän till mig ringde. Jag hörde på hennes röst att allt inte riktigt var som det skulle, hon lät ledsen och nervös på samma gång. Till slut lyckades hon berätta om sin närmaste väninna, som just hade fått beskedet att hon hade cancer. Den värsta sortens cancer. Den där sorten som sprider sig snabbt. Hon hade precis börjat cellgiftsbehandling, men hennes sjukdom var redan så långt gången att läkarna bara hade givit henne några få månader kvar i livet. I chocken över beskedet, var den enda frågan som susade genom mitt huvud ett Varför?? Varför hade hon inte börjar behandlingen tidigare? Och svaret var spå enkelt. På grund av kärlek. Kärlek hade förmått henne att skjuta upp diagnosen, och att offra sitt liv för en annan – den dotter som hon vid denna tid väntade. Någon vecka senare stod jag på familjens förstugtrapp och tog ett djupt andetag innan jag knackade på dörren. Kameran i ena handen och andra handen på min då 8-månaders gravida mage, och mitt mest uppriktiga leende på läpparna.
Jag kunde göra det här. Jag måste bara koncentrera mig på det viktigaste i hela världen: Grunden till allt liv, nämligen kärlek. Kärlek förmådde denna mamma att acceptera sin väninnas gåva, kärlek fick mig att hitta styrka i mig själv för att kunna ta de bästa bilderna någonsin. Jag spenderade en timme med denna underbara familj, som bar på en så enorm sorg. Det finaste var att vi kunde koncentrera oss på målet med fotograferingen, vilket var att ge denna två månader gamla dotter ett album som dokumenterade den gränslösa kärlek hennes mamma hyste henne. Vi skrattade tillsammans, vi grät stundtals men allt genomsyrades av kärlek, och genom det kunde vi för ett ögonblick kliva ur den sorgliga verkligheten och istället fokusera på närheten, ömheten och glädjen mellan föräldrar och barn. Den här mamman visste att dessa bilder snart skulle vara det enda minne som dottern skulle ha av henne. Ett par månader efter fotograferingen fick jag höra att hon hade gått bort. Jag har idag tre egna barn. Om någon av oss skulle bli allvarligt sjuk, skulle jag verkligen anstränga mig för att dokumentera varje minut jag hade tillsammans med dem. Bilder är oerhört kraftfulla när känslor fångas på rätt sätt. Jag vet att jag kan göra det. Jag kan hjälpa familjer att klara sig igenom svårigheter, genom att hjälpa dem att minnas att inget liv, hur kort det än är, är meningslöst om det har blivit älskat.
Låt mig fånga er kärlek i er familj, det som är det viktigaste i ert liv.
Bli en del av Morethanwords Essencevitae Projekt.
ANNA REX
Östersund/Jämtland i synnerhet och Norrland i allmänhet
Jag ser livet som en berättelse, där vi skriver nya sidor varje dag. Vissa berättelser är längre än andra, och några är glada och en del är intensiva. Det jag brinner för, är att hjälpa till att berätta genom att få illustrera med bilder. Att genom mina bilder få visa att vardagliga berättelser är allt annat än vardagliga, allrahelst i närvaron av det svåraste.
Jag är oerhört stolt och tacksam över att vara medlem i The Essence Vitae Project. Det är en ynnest att få möjligheten att hjälpa andra, att kunna stötta med något som enkelt som en bild. Juliana och jag har jobbat tillsammans i snart 10 år, och hon har länge pratat om den här idén. Att få se projektet bli verklighet, ta fart och växa fram är verkligen en härlig känsla. Tillsammans kan vi göra skillnad, det är jag helt övertygad om.
MIKAELA FRIE
Stockholm
BRUNO BAZIQ
Småland, Skåne, Blekinge, Halland och Stockholm med omnejd
DANIEL JOHANSSON
Småland, Skåne, Blekinge, Halland och Stockholm med omnejd
IZABELLE HESSELBERG
Hela Sverige
LANI NOREKE
Skåne, Blekinge
ALIREZA & SUSANNE NEHZATY
Stockholm
PETRA SUNDBERG
Skåne
När en sjukdom tar bort någon som man älskar utkristalliseras den enda viktiga saken i livet: kärlek.
Jag är oerhört glad att jag fotograferade mycket när jag var med honom då han var sjuk. När jag tittar på bilderna så kan jag bearbeta min sorg.
Jag kan inte berätta lika utförligt om någon annans sorg. Bara med mina bilder kan jag göra det.
HELENA KYRK
Göteborg, Västernorrland
Mitt liv har varit kantat av stor sorg men också en fantastisk glädje då min dotter kom trots att läkare sa att det kanske inte skulle gå.. Hon inspirerar mig till glädje och en framåtanda att vilja förändra för andra medmänniskor, att inte bara stå och se på utan att påverka till små glimtar av glädje genom mitt fotograferande.
Till sist några ord av och med inspiration från min fantastiska vän och manusförfattare som gick bort förra året alldeles för tidigt:
”Jag vill finnas i nuet där vi skriver våra sagor. Att genom mitt fotograferande se det andra inte ser.
Inte menade att förändra världen, bara ge en simpel glimt av magi; med förhoppningen att för ett ögonblick få trollbinda någon med mina bilder.
BENNY OTTOSSON
Västsverige
PETRA HALL
Norrbotten och Västerbotten
Ibland behövs det ett avbrott från alla sjukhusbesök och trista besked, och eftersom jag själv har erfarenheter av sjukhus och sjukdom, så vet jag hur viktigt det är med något distraherande och glädjande en stund. Jag vill jag gärna vara med och bidra med att göra en annan medmänniska glad, och få dem att njuta av livet, och det som faktiskt är underbart i det liv vi har, om än så bara för en stund.
Mitt livsmotto passar in så bra här: Om du ser någon utan ett leende, ge dem ditt.
Jag lovar att ge dig mitt leende, och jag tror nog att du kommer att le lite du också, om så bara för en stund, och under den bråkdelen av en sekund hinner jag fånga leendet för evigt.
JENNIE JOHANSSON
Västernorrland & Västmanland
Om jag kan stanna tiden en stund och skapa bilder som lever med för evigt och på så sätt hjälpa andra familjer att minnas sin kärlek och sin gemenskap till varandra. Då är det en stor ära för mig att få vara med i The Essence Vitae Project.
KJELL & ELIZABETH POST
Västerås
EWA AHLIN
Uppsala
Jag tror att vi behöver minnesbilder för att förstå vilka vi är, vilka vi har varit och vart vi är på väg-fotografi är så fantastiskt just för att vi kan få behålla en tid som är förbi.
För tio år sedan dog min Pappa väldigt hastigt i cancer , i samma tid väntade min väninna sitt andra barn. Jag tänkte hela tiden på det paradoxala om livet och döden hur snuddande nära de är varandra där jag satt och vakade vid min Pappas säng. I ett svep förändrades allt då min väninna förlorade sin dotter vid förlossningen en vecka innan min Pappa somnade in.
Just precis så skört är våra liv och för oss som är kvar är bilden en tröst, en gåva till att förstå vilka som har funnits hos oss som vi älskat ,om så bara för en kort stund.
Det är utifrån den här känslan jag jobbar och vill bidra till ditt fina projekt.
För några år sedan jobbade jag med en enhet på ett sjukhus där de hade en grupp för familjer som hade väldigt sjuka och skadade barn och erbjöd fotografering. Det kändes väldigt viktigt och jag vet att det var så uppskattat bland de föräldrar som var där. För mig kändes det så meningsfullt att använda min förmåga, min kärlek till dessa familjer.
Det skulle vara en ära att kunna bidra med fina minnes bilder till människor som är i livets gränsland.
ESZTER SIMONE
Stockholm & Linköping
BODIL BERGMAN HUGHES
Stockholm
För ca ett år sedan tog jag kontakt med en sjukhuspräst för att fråga om hur jag skulle kunna på bästa sätt erbjuda mina fotograftjänster till döende patienter och deras familjer på sjukhus. Jag ville erbjuda bilder att ha kvar när den älskade är borta. Dokumentering av dem, av den sista tiden, av kärleken och relationerna. Jag tog själv mycket bilder under min pappas sista tid innan han dog. De bilderna betyder nu mycket för mig och andra han lämnade kvar.
Nu fotar jag mycket porträtt och älskar mitt kreativa jobb där jag träffar olika människor i mycket glädjerika sammanhang. Det känns bra men nu har jag fantastiskt nog upptäckt The Essence vitae project. En sådan här verksamhet vill jag ABSOLUT få vara en del av! Cirkeln är sluten. Jag är tacksam och förundrad.
EMMA ROOS
Göteborg med omnejd
Jag heter Emma och började fotografera 2006 efter att min första son Oliver föddes. Jag blev fast direkt och har under många år funderat på att ta fotograferingen ett steg längre men det har inte blivit så. Den 30 november 2010 föddes min andra son, Elliot. Redan 2 dagar gammal misstänkte läkarna att det var något fel på vår fina son. Efter en rad undersökningar fick han 13 dagar gammal diagnosen Spinal muskelatrofi typ 1 (SMA I), viken är en medfödd muskelsjukdom med dödlig utgång, de flesta som får den diagnosen dör under sitt första levnadsår. Det blev en kamp mot tiden och vi bestämde oss för att försöka leva i nuet och göra det allra bästa med den tiden vi fick med honom. I slutet av januari fick Elliot en förkylning och blev inlagd på sjukhus. Tyvärr orkade inte hans lilla kropp kämpa länge och söndagen den 30 januari somnade Elliot in liggande i min famn. Det finns inga ord som kan beskriva hur mycket vi saknar honom. Något jag är oerhört tacksam för är alla bilderna jag tog på honom. Det jag däremot sörjer är att vi endast har en bild på hela familjen, det var från dagen då mina söner döptes, två dagar innan Elliot lämnade oss. I år har jag bestämt mig för att satsa på min fotografering, allt med Elliot har verkligen fått mig att inse vad som verkligen betyder något. I allt det svåra fick vi uppleva det finaste som finns, kärlek utan villkor. Att se kärlek är som plåster för själen för mig. Och i år vill jag fånga den på bild. Ingen vet vad som händer i framtiden och jag har blivit brutalt medveten om hur skört livet är. Läs gärna denna bloggpost: http://emmaroos.se/?p=371 och här är en länk till Elliots blogg: http://saganomelliot.blogspot.com/
MATILDA CHRISTENSEN
Tranemo
När en 4-årig pojke på min sons dagis nyligen drabbades av svår cancer – slets jag nästan itu i rollen som mamma och medmänniska.
Man vill hjälpa till, men hur kan man hjälpa en familj som drabbats så hårt?
Och om det hade drabbat mig och min familj hur hade jag viljat bli hjälpt.
Svaret hade jag faktiskt i min hand!
Min söta praktikant Matilda som drabbats av en svår hjärntumör 2 år tidigare hade samma dag lånat mig sin fotobok över året som hennes tuffa behandling tog. Med hjälp av bilderna som hennes mamma fotograferat under hela detta året -kunde hon bearbeta det hemska som hänt och förmedla det vidare till mig.
Naturligtvis skall jag göra det jag kan bäst…att fotografera dom vackra, hjärtliga och känslostarka ögonblicken i dessa behövande familjer.
Att för en sekund stoppa tiden! För mig är det en ära att få vara med i ”The essencevitae project”.
KARIN FROOM
Linköping
Nu vill jag dela med mig av mina jämfotahopp och fånleenden till fler, och vilken ära det är att få göra det i samband med detta projekt.
JENNY PURONNE
Stockholm
Som person har jag positiv livssyn och jag älskar att få andra människor att må bättre och skratta en stund. I livets svåra stunder kan ett litet skratt vara höjdpunkten en dag. Om jag med mina bilder kan hjälpa någon i sitt livs svåraste stunder skapa minnen av mina bilder gör det mig lycklig. Om jag med mitt skratt och allvar och tröst kan finnas med som ett stöd och hjälpa på något sätt så värmer det mitt hjärta.
Jag tror på att när jag hjälper andra så får jag det tillbaka tusen gånger av andra. Kanske inte den jag ger det till utan från andra. Det spelar ingen roll för mig. Jag älskar att få ge!
JOHN HAGBY
Jonsered, Storgöteborg
LINDA SVENSSON
Stockholm, Emmaboda, Kalmar
PETER VALTERSSON
Småland, skåne, blekinge och halland. Utgår från Växjö
ELIN OLSSON
Halmstad, Västkusten & Skåne
SANNA EK
Eskilstuna, Södermanland
Första gången jag läste om ”the Essence Vitae project” så grät jag floder och lite därtill. Jag blev berörd av alla fina bilder och historier samt engagemanget från så många människor. Förevigade ögonblick som lyste – styrka, hopp och en oändlig kärlek!
Och så relaterade jag till min älskade mormor som gick bort alldeles för tidigt i cancer. Saknar att dricka te ur hennes fina koppar med Englandsmotiv. Saknar hennes skratt och den där bamsekramen man aldrig lämnade henne utan. Jag kan fortfarande känna hur den känns.
Jag är obeskrivligt tacksam över att det finns bilder på henne – på oss – att ha möjligheten att så starkt minnas den glädjen. Om jag kan ge detta till andra människor värmer det hela mitt hjärta. En ära att som fotograf kunna bidra med det jag kan, att få träffa alla dessa inspirerande familjer, en ära att få vara en del av detta fina projekt.
MALIN LUNDQVIST
Norrbottenslän
www.malinlundqvist-photography.com
Livet i sig är en långresa och ibland händer det som inte får hända och de har jag själv fått uppleva genom livets långa väg och ibland är den vägen längre än andras. Redan när jag var liten visste jag vad jag vill göra – jag skulle bli läkare och plåstra om sjuka människor, som 5-åring fick jag min doktorsväska med stetoskop och plåster i! Men jag vart inte det, jag utbildade mig istället efter gymnasiet till barnundersköterska med palliativ vårdinriktning. Att arbeta med människor är ett kall och en passion. Jag älskar mötena med människor och hur en människas berättelse berör mig. När jag började fotografera var det minnena jag skapade för människor som berörde mig, dem säger att en bild säger mer än 1000 ord och troligtvis minst lika många känslor. Och varje gång jag plockar upp kameran så känner jag: Det är det här jag ska göra, bevara minnena, känslorna och händelserna!
MARIE WALTHER
Skåne
Sedan jag blev mamma har jag fått känna hur stark ens kärlek till sitt barn kan vara. Det absolut mäktigaste jag har och någonsin kommer att vara med om. Hans vackra ansikte finns överallt – på mitt skrivbord, i min telefon, på kylskåpet, på väggen i vardagsrummet, ja överallt. Bilderna ger mig så oändligt mycket lycka, så var jag än tittar finns han där.
När jag hörde om det här projektet så blev jag oerhört berörd. Det är så otroligt fint att ge bort minnen i form av fotografier till de som verkligen behöver. Både min farmor och min mormor har gått bort i cancer. Det var innan jag började fota på allvar och det är nog kanske därför det finns alldeles för få bilder på dem. Att jag hade fotograferat dem är någonting som jag verkligen önskar jag hade gjort. Kan jag genom detta projekt hjälpa till att bevara några ovärderliga stunder så betyder det väldigt mycket.
KAROLINA ANDERSSON
Skåne, södra Halland och södra Småland. Utgår från Ängelholm
www.mianima.se
- Vem är jag? Vad är det som definierar mig som person? Vad är mitt syfte?
Jag hade länge sökt efter vad jag skulle göra med mitt liv, rent professionellt, och till sist uppenbarades en längtan, en dröm som jag bara var tvungen att hänge mig åt. Jag har inget annat val – fotografin valde mig och jag känner mig hedrad och lycklig över alla de människor jag får möta, alla de historier jag får ta del av och de liv jag får vara delaktig i. Det är med ödmjukhet jag ser på min uppgift, den roll jag får spela i människors liv när jag med mina bilder berättar deras historia. Varje dag tackar jag för att frågorna kom till mig och för att jag fann modet att ta klivet… Vikten av vackra, känslosamma och ärliga bilder ser jag själv, kanske framför allt nu sen jag blev mamma. I mina söners ögon ser jag lyckan över de (otaliga) bilder jag har på dem som visar på vår familjs samhörighet, glädje och enorma kärlek. Allt bus vi hittar på – hur vi kryper omkring på golvet och leker med dem – men även de mysiga stunderna i mammas eller pappas famn.
Livet förändras så fort. Vi vet inget om morgondagen. Det enda vi vet är här och nu. Människor kommer och går i våra liv, av en eller annan orsak. Relationer förändras med tiden. Många gånger vill jag bara stanna tiden för ett ögonblick, och med alla mina sinnen känna in och njuta av stunden, ögonblicket. Med min kamera får jag superkrafter och kan frysa små (eller stora) ögonblick för all framtid. Resultatet blir bilder fulla av kärlek, glädje och liv! Bilder som berättar din familjs historia – och som påminner om det viktigaste vi har här i livet – människorna vi älskar. För dagar när inte allt känns så lätt blir de en dörr tillbaka till en vacker stund, en underbar känsla av lycka, glädje, liv, kärlek och samhörighet. Detta är mitt syfte – detta är mitt sätt att ge tillbaka till världen genom de bilder jag tar. Alla kan vi på något sätt förändra världen i stort och i smått, göra den till en mer kärleksfull och varm plats. Jag gör det på mitt sätt.
BRIGITTE GRENFELDT
Stockholm
”Our Life is filled
With song and sorrow
Because that is
What life is all about.”
Livet kan vara både och. Livet ÄR både sång och sorg, skratt och tårar, ljus och skugga. Jag vill vara en av dem som kommer med lite ljus – jag ska nog inte sjunga… Jag kan fånga ljusglimten, fnisset och glädjen som trots allt finns och bevara dem för framtiden.
Livet är inte alltid rättvist. Även jag har varit med om en del som fick mig att omvärdera mitt liv. Inte alla har möjlighet att hjälpa men alla kan erbjuda att göra så gott det går. Jag har flera gånger fotograferat ideellt för childhood foundation och Min stora dag. Jag har sett sjuka barn som kiknade av skratt och ledsna barn som sprack upp i ett leende. Upplevelserna därifrån fick mig att vilja ge en del av min tid till Essence Vitae. Jag är stolt över att tillhöra en grupp fotografer som vill göra skillnad.
MY BARDIN BJÖRKMAN
Älvängen , Göteborg med omnejd
På min sons dagis gick en liten flicka, bara fyra dagar yngre än honom, och hon hade den stora oturen att drabbas av cancer och somnade in precis efter hon fyllt fem år.
Det sätter igång många tankar och känslor. Man blir ledsen och arg när man ser att något sådant kan drabba barn, eller föräldrar som bara vill finnas för sina barn..
Jag hade tidigare hört om Essens Vitae och funderade på att själv ringa flickans mamma och fråga om hon ville att jag skulle komma och ta lite kort, men det var en så svår fråga att ställa.
Idag kan jag ångra det. Därför är jag stolt över att få vara med i detta fantastiska projekt och hoppas kunna ge någon annan möjligheten att spara lite minnen från det finaste man har, kärleken till varandra.
SONIA JANSSON
Bergslagen, värmland, Örebro län (även södra Dalarna)
http://soniajansson.com/wedding/
Jag är fotograf av den enkla anledningen att mina ord inte räcker till.
Livet väcker känslor hos mig som jag inte kan tolka eller förmedla på annat sätt än genom min kamera.
Jag kan inte tänka mig något mer överväldigande än det ni går genom.
Jag kan inte tänka mig att en människas ordförråd skulle räcka till att beskriva livet när det är som bräckligaste.
Det är det jag kan bidra med. Min förmåga att översätta känslor till bilder.
Så ni kan minnas livet. Livet som den är, med all kärlek, gemenskap och glädje som gör att man just är en familj. Det är det som ska leva kvar. I våra hjärtan. Det är det som ska hålla oss varma inombords när allt annat känns hopplöst och meningslöst. Trots brist på ord…om det värsta skulle hända.
ANNA NILSSON
Rönninge
http://subclip.se/
JENNY SANDBERG
Lund, Skåne
http://jennysandberg.se
Sedan jag fick reda på att detta fina projekt existerade har det funnits i mina tankar. Jag är själv trebarnsmamma och det finns inget större än kärleken till sitt barn. Familjen är det mittpunkten i livet, det viktigaste vi har.
Jag vill med hela mitt hjärta hjälpa till att sprida lite ljus med mina fotografier hos familjer som drabbats av det värsta man kan tänka sig som småbarnsförälder. Det är en stor ära att genom detta projekt få dela med mig av min gåva att fånga ögonblick, känslor och kärleken – som sedan blir ett minne för livet!
TERRI LINDHOLM
Stockholm, Tullinge
A photo is such a simple thing, something we all take for granted. Everybody has a camera but usually it’s a family member behind the lens, so somebody is always missing in the moments captured. As a family photographer it’s my passion to capture real life, just as it is, so that the moments of love, tenderness, sadness, joy are persevered forever. Family is everything. It’s the meaning of my life. Even though I am a photographer, I make sure I get photos taken by another photographer every year to capture the essence of my family, of us all together, the love and happiness we feel for each other. I know how precious these moments caught are, so to be able to give a special collection of photographs to families who may be so dependable on those moments in tough times ahead is of no question. I’m simply honoured.
Hans Krogh
Södra och mellersta Dalarna med omnejd.
Jag kom i kontakt med Essence Vitae-projektet 2008, då Juliana Wiklund kom till Dalarna för att fotografera vår familj som en del av detta underbara projekt. Min dotter lider av en dödlig mitokondriell sjukdom och vi vet att vår tid tillsammans är begränsad. Bilderna som togs är fullkomligt ovärderliga; blickar, leenden och ögonblick som vi kan bära med oss och minnas. För alltid.
Att jag nu själv nu får vara en del av Essence Vitae känns fantastiskt, att jag får möjligheten att ge vad jag själv en gång fått i form av oskattbara fotografier. Det är med stor ödmjukhet som jag greppar kameran och riktar objektivet för att fånga ögonblick av livets kärna: kärleken.
Jane Haglund
Stockholm, med omnejd
Ända sedan jag var en liten, liten flicka har jag haft ett starkt behov av att fånga nuet. Bädda in alla de där känslorna och tankarna som finns just nu. Bevara dem i bilder. Kunna ta fram bilderna och känna samma känslor igen. Bilder är, för mig, ett sätt att frysa tiden. Bilder hjälper mig att återuppleva och känna.
Jag vet hur frustrerande det är att stå maktlös bredvid någon man älskar. Ovissheten. Jag vet också hur viktigt det är att inte bara minnas, utan att återuppleva och hämta styrka i de ljusa stunderna. Styrka att hoppas, att gå framåt, att leva i nuet. För mig är det en stor ära att vara en del av Essence Vitae, att få bidra och hjälpa på det sätt jag kan.
Peter Löfqvist
Trelleborg
Att fånga omvärlden av ögonblick är nästan magi för mig. Att kunna stoppa tiden och reflektera kring ett fragment i tiden som inte kommer tillbaka men som gjort intryck, i smått och stort. Det lilla i en bild är det som först möter ögat innan man hunnit fatta beslut och analysera, det stora i en bild är det som först möter ögat innan man hunnit fatta beslut och analysera. Värdet av en bild är individuellt och beroende av relationen till bilden för den som betraktar den.
Essence Vitae handlar för mig om relationer. Ett sätt att fånga ögonblick i en situation som förmörkas oro, hopp och förtvivlan. Om jag kan vara med och föreviga det ljusa, det vackra, det varma och det minnesvärda i den tiden. Då är det en ära för mig att få förtroende att göra det.
Georgios Athanasiadis & Mia Åkermark
Stockholm, Uppsala, Gävle, Norrtälje
” … Photography is a way of feeling, of touching, of loving. What you have caught on film is captured forever… it remembers little things” (Siskind, Aaron)
Vi visste om Julianas projekt redan från början. Men det var parets berättelse om hur viktiga bilderna var för dem, för att kunna bearbeta sorgen och komma ihåg glädjen, som gjorde att vi insåg betydelsen av fotograferingen för de påverkade familjerna.
Karin Linde
Varberg
Jag är fotograf men också mamma till två underbara små barn. För mig är familjen det viktigaste som finns – så när jag fick höra talas om det här projektet ville jag verkligen vara med och bidra på det sätt som jag kan. Jag vill med mina bilder fånga det äkta – dokumentera bilder som ger en mening. Om jag på något sätt kan vara med och med hjälp av mina bilder och min tid få ge en liten ljusglimt i en tung och mörk vardag för någon här så är det värt allt.
Gisela Gatenheim
Stockholm
Jag hörde talas om Essence Vitae för några år sedan. Jag blev intresserad och har följt projektet på dess hemsida sedan dess. Jag, som lever ett friskt liv tillsammans med min man och mina två söner, känner så starkt att jag vill hjälpa familjer som har drabbats svårt av sjukdomar, där utgången är oviss. Jag vill ge familjerna, via mina bilder, minnen som de kan ta fram när helst de behöver. Efter att jag fick mitt första barn så har jag märkt att jag blivit känsligare vad gäller både glädje och sorg, två känslor som på ett konstigt sätt kompletterar varandra. Jag älskar barns spontana skratt – och jag tror att en bild kan fånga deras känsla, trots avsaknad av ljud. Jag finner heller inget så sorgligt som när en nära familjemedlem dör, främst om detta sker alldeles för tidigt. Det viktigaste i livet är kärleken och familjen – det som är Essence Vitaes grund och min övertygelse. Jag tackar ödmjukast för att jag får vara med i era liv och bidra till att minnen bevaras.
Josefina Norman
Kalmar
Jag är mamma till två underbara barn, Hugo & Beata. De är min stora lycka i livet och kärleken till dem är oändlig. Det var för att minnas livet tillsammans med dem som min stora passion för fotografering startade. Jag har därefter jobbat som fotograf sedan 2009 och älskar varje stund.
Med bilder minns vi livet. Livet här och nu. Så som livet är. Det är vad Essence Vitae projektet betyder för mig, att minnas livet. Det är därför en otroligt stor ära för mig att få vara med i denna grupp, att ge möjlighet för andra att minnas livet genom fotografierna.
Sara Brodén
Kungsbacka
Att presentera sig själv och sätta ord på sina känslor är ibland svårt. Jag lever efter principen ”en dag i taget”, försöker att ta vara på livet och leva här och nu. Att bli mamma är det största jag upplevt. Tusen känslor på en gång, alldeles fantastiskt, gränslös kärlek, glädje, förtvivlan, osäkerhet, oro…skulle kunna fortsätta i all evighet. Att sen bli mamma för andra gången och sen få veta att sin dotter är allvarligt sjukt i cancer, ja det går inte alls försöka beskriva med ord.
För oss är livet väldigt osäkert, vi har ramlat allra längst ner i det djupaste hålet. Vi klättrar sakta uppåt med siktet inställt på ljuset där långt bort. Vi vet inte hur lång resan blir, vi vet inte om vi kommer ända upp, men vi vet vad vi har här och nu- vi har varandra och vi har hoppet inom oss.
Jag har lärt mig att livet ena dagen känns lättare men att det nästa dag kan kännas hopplöst. Familjen och vännerna betyder otroligt mycket. Allt stöd gör vardagen lite ljusare. Jag har även insett att jag mår bra av skapande och mitt fotograferande. Ett sätt att försvinna in i en värld där jag får styra bilden och sätta färg på livet. Det vill jag aldrig vara utan.
Jag fick en förfrågan om att delta i det här projektet från en fantastisk varm person, som jag aldrig träffat men haft kontakt med på nätet. Personen är en av de duktiga fotograferna som arbetar med Essensce Vitae, Helena Kyrk. För mig kändes det här självklart, jag blev otroligt glad. Jag vet vad en kris betyder, jag älskar fotografering och jag vill inget hellre än att försöka fånga kärleken och hoppet på bild.
Jag har sen några år tillbaks fotograferat mer och mer. Hobbyn har sakta växt och intresset blivit så stort att jag för ca två år sen bestämde mig för att starta ett eget företag som fotograf vid sidan om mitt vanliga jobb. Uppdragen blev av varierande slag men handlade i princip mest om människor och porträtt. Då jag nu är hemma på heltid och vårdar min dotter så är kameran mitt främsta redskap. Jag dokumenterar livet och sjukdomen som kretsar runt vår vardag, jag fotograferar på uppdrag när tid, ork och energi finns. Jag samlar kraft och hämtar styrka genom bildspråket, jag slipper sätta ord- bilderna talar alltid sitt eget språk.
Besök gärna mina två bloggar som jag driver. På www.imageu.se fokuserar jag på bilderna och kärleken till kameran. Den andra bloggen driver jag för min dotter och för Barncancerfonden www.alicemossan.blogg.se
Lisa Wikstrand
Helsingborg
Att bli mamma. Det största av allt. Min underbara Elliot. Lyckan. Kärleken. Men med de där känslorna kommer också så mycket annat. Rädslan att inte räcka till. Att inte finnas där för all evighet. Att livet kan ställas på ända på bråkdelen av en sekund. För er har det livet tagit den där vändningen. Men kärleken och lyckan för er familj finns fortfarande där. Att få ta del av den och fånga den med min kamera skulle vara en enorm ära.
Wiwi Aronsson
Borås
http://fotografwiwi.photographyblogsites.com/
Helst skulle jag vilja bo i ett hus ute på en brygga med vatten runt eftersom jag älskar havet. ”Kluck! Kluck! Kluck!” skulle det låta. Vind och vatten är mina element vilket också gör att mina cyklar, motorcykeln och forsränning hör till favoritsysselsättningarna.
Jag älskar också det här projektet. När jag kände att jag hade möjlighet att hjälpa till gick jag genast med. Det är det bästa med mig men som också kan vara det värsta, beroende på hur jag använder det är att jag är en envis rackare som sällan ger mig. Jag har liksom bara en ON eller OFF knapp.När jag gör något så kör jag till 100 procent. Eller så gör jag det inte alls.
Just nu toppar jag mitt flit i studion med att träna massor för att kunna genomföra en ”Ironman” någon gång relativt snart. Jag mjukstartar med Vätternrundan och Gotland runt på cykel i år. Mina närmsta vänner kan intyga att jag ofta kastar mig ut i det okända och så får jag försöka lösa saker vart eftersom de dyker upp. Sällan tvärtom. Och det fungerar för det mesta bra.
Jag älskar choklad. Och choklad. Och choklad. Jag. Älskar. Choklad. Det bästa som finns i hela världen är min son. Och Choklad.
Matilda Söderström
Gävle
För ett par år sedan fotograferade jag en kund med obotlig cancer som kom att betyda väldigt mycket, då hon var så full av energi och älskade sina bilder. När hon gick bort i augusti 2012 fick jag veta att hennes porträtt som jag tagit hade funnits med under begravningen och detta fick mig att inse hur otroligt viktigt jobb en fotograf har. Efter denna händelse har jag fått en helt annan syn på mitt jobb och lägger ner om möjligt ännu mer tid och kärlek på varje bild och kund jag möter. Som blivande socionom känns detta projekt ännu mer relevant för mig och jag tror verkligen på att det går att kombinera socialt arbete med foto. Att få ta del av en familjs historia och livssituation är inte bara en stor ära utan också något som jag ser som ett förtroende där jag som fotograf har ansvar för att ge energi, kärlek och inte minst bilder som är guld värda nu och i framtiden.
Ingela Vågsund
Stenungsund
Livet, en saga, så många kapitel, vändningar, kärlek, värme, skratt, tårar en flod av känslor. Att bevara ögonblick i livet…det är något jag brinner för. Jag kommer att försöka se din styrka även om du inte tror du har någon. Jag kommer se din inre glöd även i svåra stunder när allt inte blivit som man tänkt. Jag vill bevara dina ögonblick som är viktiga, jag hoppas hitta de korten du längtat efter, eller de korten du inte visste att du saknade. Jag är en lugn person, som är glad och positiv och det är mitt jobb att få dig känna dig trygg och kunna slappna av under fotograferingen oavsett hur ditt liv ser ut just nu. Hoppas vi ses!
Kate Gabor
Stockholm
Det är med stor stolthet jag nu kan kalla mig en Essence Vitae-fotograf. Under åren har jag följt Julianas skapande av detta unika projekt, som jag nu hoppas kunna bidra till.
Känns helt fantastiskt att med hjälp av min kamera få hjälpa familjer som har det svårt. Att dela en lycklig, busig stund med dem. Att dokumentera livet här och nu, med fokus på närheten, kärleken och det positiva.